‪- I många år har missnöjet kokat bland landets djurvänner över vekheten i svensk lag rörande tidelag. Utan att straffas kan man våldta och skada djur svårt, i ett land som anser sig ha världens bästa djurskydd. Vi välkomnar beslutet som gör det lättare för oss att polisanmäla personer vi vet utför övergrepp mot djur, säger Daniel Nyberg, talesperson för Djurrättsalliansen.‬

‪Djurrättsalliansen har fortsatt sitt arbete med att dokumentera och kartlägga personer som utför sexuella övergrepp mot djur och har idag över ett 50-tal personer dokumenterade. En av dem som går under namnet "Zenya" har dock inte kunnat identifieras och därför erbjuder Djurrättsalliansen nu 25 000 kronor till den uppgiftslämnare som kan identifiera vem hon är.Hon har och har haft både hästar och hundar som hon hyr ut för sexuella övergrepp samt ett produktionsbolag - Zenya Zoo Productions (ZZP)- där hon producerar djurporr. Hon har bott i bland annat Skara, Nyköping och den sista kända bostadsorten är Östersund och hennes födelsedatum är 1973-03-28.‬

‪http://www.expressen.se/nyheter/avslojar/1.1367482/hon-ovar-valpar-till-porrfilm‬

‪http://zenyazzp.webs.com‬

‪- Vår förhoppning är att belöningen ska fungera som en sporre och att någon med hjärtat på rätta stället väljer att ange henne, så att vi kan samla ännu mer informtion och förhoppningsvis få henne dömd så att övergreppen kan upphöra, säger Daniel Nyberg, talesperson för Djurrättsalliansen.
‬

LÄS MER OCH SE FILMEN PÅ VÅR KAMPANJSIDA WWW.SVEKETMOTMINKARNA.SE

Den statliga utredningen "Djurens välfärd och pälsdjursnäringen" (SOU 2003:86) sade redan 2003 att svensk minkfarmning måste ta itu med de problem som finns innan 2010 annars borde industrin helt eller delvis avvecklas. Pälsindustrin fick sju år på sig att förbättra situationen för minkarna, men de gjorde ingenting. Varför får de då ytterligare tid när en tidsgräns redan var satt? Djuren har väntat tillräckligt länge. Inga större burar kommer någonsin att förbättra något. Om svensk djurskyddslag ska följas så kan inte minkar hållas i bur.

Djurrättsalliansens remissvar är följande: förbjud minkfarmning nu!

Här är några av bilderna från 2011 års utredning. Klicka på dem för att ladda ner en högupplöst version. Bilderna är fria att använda så länge sveketmotminkarna.se anges som källa.

Årets mässa kommer bli en färgsprakande upplevelse för hela familjen, både den vane vegon och den mer försiktige köttätaren. Vi välkomnar de lite äldre som är nyfikna på vego och såklart alla småttingar som redan är förtjusta i allt det goda som finns i vegoland – vi har plats för alla!

Vad får man om man mixar vegansk foodcourt, cook-a-long med kändiskockar, prisutdelning för årets vegogärning och liveuppträdanden?  Vi gissar på folkfest!

Om vi fortsätter att berätta att dagen kommer vara sprängfylld av intressanta föreläsare från hela landet, innehålla ett riktigt tungt filmprogram och såklart ackompanjeras av utställare som både bjuder på smakprover och säljer fantastiska vegoprodukter till speciella mässpriser? Vi tror på jubel och stående ovationer!

Årets mässa äger rum i den nyrenoverade Amiralen i Malmö folkets park och vi hoppas att du har lust att besöka oss.

Och du förresten, glöm inte att ta med en vän!

Vegomässan – Originalet
Malmö folkets park, Amiralen
4:e juni 2011 10:00 – 18:00
Inträde 40 kronor

Följ och interagera med oss på nätet:

vegomassan.org

info@vegomassan.org

http://facebook.com/vegomassan

http://twitter.com/vegomassan

Se bilder från Blackstaby Gris AB här

Danmark är världens största minkfarmsnation och det största auktionshuset Kopenhagen Fur finns där. De senaste åren har myndigheterna infört nya krav som de menar ska minska problemen - men bilderna visar tydligt att saker som hyllor och rör i burarna inte har hjälpt.

Här finns bilder på alla 400 skadade och döda minkar. Varning för mycket starka bilder.

{gallery}utrikes/danmark2011{/gallery}

På fyra farmer som tillhör topparna i den finska pälsindustrin fanns mängder med djur med ögoninfektioner och stora öppna sår. Flera rävar saknade öron. Det var också flera rävar som hade ben som var så skadade att de inte kunde gå. en räv drar bakbenen efter sig i buren, fler andra har brutna och felläkta ben som gör att de tar stöd med en annan del av benet än foten. Många rävar utför stereotypa rörelser fram och tillbaka i burarna.

Finland är det land i världen som har flest rävar på pälsfarmer och de flesta rävskinn kommer därifrån. I Sverige är det förbjudet att föda upp rävar i burar, och här finns därför inga rävfarmer alls. Däremot importerar vi rävpäls från Finland i form av bland annat mössor, jackor och dekorationer.

Läs mer och se fler bilder här

Se bilder från farmerna

Till kampanjsidan (på finska)

Här följer Oikeutta Eläimilles pressmeddelande (fritt att publicera).

Pressmeddelande 16.02.2011

Skador, sjukdomar och bitsår vardag på pälsfarmer – 10% av farmerna i Finland dokumenterade i ny undersökning

Djurrättsföreningen Oikeutta eläimille har publicerat en synnerligen omfattande undersökning av pälsfarmning i Finland. Bildmaterial har samlats in från 80 farmer från maj till november 2010. Tillsammans med farmerna som filmades 2009 utgör nu de dokumenterade farmerna ungefär 10% av alla landets pälsfarmer. Det aktuella materialet visades först i MTV3:S program 45 minuuttia på onsdag kväll.

Materialet omfattar bilder på rävar som äter på sina artfränder, djur som saknar extremiteter, rävar vars ögon är så inflammerade att de är helt igenmurade och ett anmärkningsvärt stort antal tandköttsinflammationer. Dessutom förekommer skador som blodiga svansstubbar, stora öppna bitsår och olika skador på öronen. Beteendestörningar, som att djuren travar runt från sida till sida i buren, är vanligt förekommande.

För ett år sedan uppstod en etisk diskussion om pälsfarmningen sedan Oikeutta eläimille publicerat material från 32 farmer. Materialet som nu publicerats visa att skador och beteendestörningar fortfarande är vardag på pälsfarmerna, och inspektioner kan inte lösa dessa problem eftersom de är en logisk följd av att djuren hålls i bur.

”Såren och de andra skadorna är en obehaglig syn. Ändå kan man inte se det största lidandet med blotta ögat. Vilda djur hålls i trånga burar utan sysselsättning under hela sitt liv, och ges ingen möjlighet till arttypiskt beteende. Finjustering och inspektioner är inte lösningen. Till exempel i Sverige har rävfarmningen upphört eftersom lagstiftningen krävde att rävarna skulle ges möjlighet att gräva, hållas sysselsatta och leva i grupper”, säger Anne Nieminen från Oikeutta eläimille.

De dokumenterade farmerna finns i 35 kommuner i Österbotten, Södra Österbotten, Mellersta Österbotten, Lappland, Egentliga Finland, Mellersta Finland och Södra Karelen. Största delen av farmerna finns på områdena med flest farmer.

På basis av undersökningens resultat kräver Oikeutta eläimille att pälsfarmningen upphör i Finland.

"I den offentliga diskussionen har denna näring, som leder till ofattbart lidande för djuren, redan fördömts. Nu behövs konkreta åtgärder både från beslutsfattarna och medborgarna, så att den här formen av djuruppfödning upphör", konstaterar Anne Nieminen.

Oikeutta eläimille ordnar ett informationstillfälle om undersökningen i Mannerheimsalen, Nya studenthuset, Mannerheimvägen 5 A, 5. våningen torsdagen den 17. februari kl. 12.

Information på svenska: Janna Rancken, 00 358 40 8345283

Mer information:

www.tarhauskielto.fi

info@oikeuttaelaimille.net

Det en stor besvikelse att Jordbruksverket kommer till just den här slutsatsen, men med tanke på det politiska styret vi har är det knappast förvånande. Myndigheter i Sverige ska vara fristående från regeringen, men det är välkänt och uppenbart att Jordbruksverket är marionetter under Eskil Erlandsson och Landsbygdsdepartementet. Och däruppe fortsätter gullandet med minkfarmarna.

Det är ingen tvekan om att minkfarmerna bryter mot lagen, och kommer fortsätta göra det så länge inte alla minkar får leva ensamma i stora revir där de kan jaga på land och i vatten. Kanske är det vad Jordbruksverket planerar införa i sina nya föreskrifter. Om inte så är det för att de inte vågar gå emot storebror.

Det är fegt, Jordbruksverket.

Vi säger det igen: grisarna har uppenbarligen ingenting att hoppas på ifrån rättssystemet - hoppet ligger hos oss konsumenter. Välj vego i jul! Och alla andra dagar.

  Det här är vad Hultströms veterinär har sett utan att
  reagera, i ett års tid. Det här är vad  
  djurskyddsinspektörerna som besökt gården två
  gånger under 2010 har låtit passera. Det här är de
  brott som åklagaren väljer att inte gå vidare med.

  Samhället skyddar inte djuren. Grisarnas enda hopp
  ligger hos dig och mig.

  Ta ditt ansvar - ät inte kött!


  Se fler bilder och filmer från våra nya besök på
  www.ettlivsomgris.se. Där finns också högupplösta
  bilder att ladda ner.
{gallery}inrikes/blackstaby2010/{/gallery}

Ta del av de nya (och gamla!) bilderna och filmerna här: www.forbypels.no
Ett TV-inslag om avslöjandet från norska NRK finns här.

Pressmeddelande:

Efter utredningen av 45 norska pälsfarmer förra året gick Lars Peder Brekk, den norske jordbruksministern, ut och fördömde det djurplågeri som kommit ut i media. Han sa att om det kom ett nytt avslöjande som visade på samma bristande förhållanden igen, så lovade han att inte ge sitt politiska stöd till pälsindustrin. Brekk och den norska pälsindustrin själva lovade att sådan grymhet mot djur aldrig mer skulle få förekomma.

Under sommaren 2010 har det Norska Nettverk for dyrs frihet och Dyrbeskyttelsen Norge dokumenterat utbredda systemfel och djurplågeri på 39 norska pälsfarmer. Tusentals fotografier och timtals av videofilm visar fler skador än man kan räkna och åtskilliga sjuka djur. Rävar och minkar som saknade ben, djupa bitskador och stereotypa beteenden var en vanlig syn när farmerna undersöktes. Utredningen visar att reglerna för hur man får hålla pälsdjur inte hindrar pälsdjuren från dagligt lidande i sina små nätburar.

”Det var en hemsk syn att se dessa aktiva jägare instängda och lidande varje dag. I det fria rör sig dessa djur över stora områden där de kan jaga och leka. Minkar behöver ha tillgång till vattendrag för att kunna simma och jaga i vattnet medan rävar har behovet av att gräva. När de tvingas vara instängda i en nätbur kan djuren inte få utlopp för några av dessa behov. Det som utvecklas i fångenskap däremot är att mamman dödar sina barn, syskon som dödar och äter på varandra, detta är en vanlig syn på pälsfarmar. Vi håller jordbruksminister, Lars Peder Brekk ansvarig för var och ett av alla dessa djur som har gått en plågsam död tillmötes på farmarna.” , säger Odd Harald Eidsmo från Dyrebeskyttelsen Norge.

Det här är tredje året i rad som djurrättsaktivister har dokumenterat förhållandena på norska pälsfarmer. Totalt blir det 184 päls farmer som har blivit besökta sedan våren 2008. Intrycket av farmerna har varit oförändrat: Ett otroligt lidande är fortfarande verklighet för rävarna och minkarna som hålls i fångenskap. Efter att förra årets utredning publicerades krävde det Norska Veterinärsförbundet att regeringen skulle stänga ner pälsindustrin.

”Det är skrämmande att efter tre år så ser jag fortfarande samma skamfulla behandling av pälsdjur. Vår utredning visar att industrin bygger på regler där behoven direkt går emot djurens och det är ett hån mot vår djurskyddslag. När jordbruksministern satte igång med arbetet för nya föreskrifter gällande pälsdjursuppfödning så hade han ett krav: Pälsindustrin måste överleva. Det är förkastligt att jordbruksminister, som har ansvaret för djurens välbefinnande, sätter ekonomiska intressen framför djurskyddslagen.Vi kräver att Lars Peder Brekk håller sitt löfte om att stänga ner denna grymma industri”, säger Per Arne Tollefsen från Nettverk for dyrs frihet.

Oslo, den 31e oktober, Dyrbeskyttelsen Norge och Nettverk for dyrs frihet

Odd Harald Eidsmo, Informationsansvarig Dyrebeskyttelsen Norge
oh@dyrebeskyttelsen.no - http://www.dyrebeskyttelsen.no +47 47458844

Per Arne Tollefsen, press sekriterare Nettverk for dyrs frihet
presse@dyrsfrihet.no - http://www.dyrsfrihet.no

Situationen för minkar i norska burar ser likadan ut som för svenska minkar. Konstruktionen av minkfarmerna är i princip samma. I somras visade Djurrättsalliansens dokumentation från svenska minkfarmar på samma verklighet för minkarna som nu åter igen har kunnat dokumenteras i Norge. Den nya utredningen av norska pälsfarmer bör därför ses som ytterligare en uppdagning av problematiken av att föda upp minkar i små nätburar även för svenska politiker och myndigheter. Vill politiker verkligen att djurskyddslagar ska efterlevas och att djuren ska må bra så är ett förbud den enda garantin på att lidandet upphör.

Här följer hela debattinlägget:

Kanske är vi fler som haft en nära relation till kaniner än till de andra djur vi tagit för vana att tillaga. Det kan göra att vi har lite lättare att leva oss in i kaninens skräck inför slaget med klubban, som vi fick se i SVT:s Rapport igår kväll. Det gör också att vi förundras desto mer inför den kyla och hårdhänthet med vilken slaktaren hanterar dessa godhjärtade och sällskapliga djur. Men rent krasst är det förstås ingen skillnad mellan kaninernas upplevelser och det som andra djur utsätts för på slakterier hela tiden. Två kycklingar slaktas varje sekund i Sverige, bland annat genom att hängas upp i fötterna vid fullt medvetande och få huvudet neddoppat i ett strömförande vattenbad. Var tionde sekund skickas en gris in i slakteriernas gaskammare, i en gas som gör ont att andas in och ger kvävningskänslor. Det ser inte ett dugg trevligare ut än det som kaninerna är med om, men vi är för det mesta lyckligt ovetande om vad som sker. Trots det ligger det odiskutabla beviset för vad som händer framför oss på tallriken varje dag. Kött kommer från djur som hålls industriellt för att producera varor och dödas på löpande band. Det kan helt enkelt inte se vackert ut, och det gör det inte heller. Det är vad vi får när vi stänger av vår empati och betraktar andra levande varelser som produkter.

Det föds upp fler och fler kaniner till slakt i Sverige, och i takt med att efterfrågan ökar blir djurhållningen allt mer industriell. Enligt branschen är det närmare 300 000 kaniner som dödas i år – inte så långt ifrån antalet nötdjur som slaktas. I Rapport igår målades bilden upp att det här är en småskalig och trivsam djurhållning, där bara slaktmetoderna lämnar en del övrigt att önska. Men vänta lite nu. Kaninerna vi fick se satt i små burar, många av dem ensamma. De får aldrig komma ut på grönbete, aldrig gräva en håla eller ta mer än ett enda kliv i vardera riktningen. Det är inget liv för en kanin. Kaniner rör sig flera kilometer om dagen, de lever i stora flockar med nära band inom familjen och de gräver intrikata system av hålor, med olika rum för olika ändamål. Instängda i små burar plågas kaninerna av ensamhet och av en gränslös tristess.

Efter ett miserabelt liv i burar, ”småskaligt” eller ej, skickas kaninerna till slakt. Nu är vi framme vid det omdebatterade slaget i huvudet, med antingen klubba eller bultpistol. Ingen av metoderna är bra. I båda fallen kan man träffa fel, med fruktansvärt lidande som följd. Men framför allt så är ingen av metoderna bra därför att det inte finns någon vettig anledning att på löpande band slå kaniner i huvudet. Det är så fullständigt onödigt alltihop. Det borde inte vara en överraskning för någon, men det tål att sägas igen – vi behöver inte äta kött. Vi mår bättre av att inte äta kött, och det är det enda hållbara för miljön. Det finns alltså ett strålande tredje alternativ till att skjuta eller klubba kaniner: att helt enkelt lämna dem ifred.