Ett liv som gris

Industrialiserad griskannibalism i Europa - snart även i Sverige?

Lena — Tue, 22 Jun 2010 10:10:00 +0200

Idag rapporterar Sveriges Radio om hur grisar i hela Europa utfodras med fett och blod från andra grisar. Det är inte tillåtet i Sverige, men det finns förslag på nya EU-regler om att inte bara tillåta blod och fett, utan även ben- och köttmjöl i fodret. Det kan öppna för att öven svenska grisar får foder gjort av andra grisar.

Grisavslöjande i Spanien

Lena — Thu, 27 May 2010 00:30:55 +0200

Den internationella djurrättsorganisationen Animal Equality har avslöjat verkligheten för grisarna i den spanska grisindustrin, som är världens fjärde största.

Organisationen har infiltrerat och dokumenterat 172 farmer, ekologiska och konventionella. Över 2000 foton och 200 timmar film har samlats ibland annat en femtiominuters dokumentärfilm, som visar på en fruktansvärd verklighet för grisarn, även i den ekologiska produktionen. Man har bland annat hittat många fall av kannibalism bland grisarna, och dokumenterat hur sjuka grisar dödas genom att slås i golvet eller till och med lämnas att självdö i containrar.

Ta del av materialet här

Djurrättsalliansen vinnare av Guldråttan

Lena — Tue, 18 May 2010 17:41:35 +0200

Djurrättsalliansen blev i helgen stolta mottagare av Djurens Rätts utmärkelse Guldråttan för kampanjen Ett liv som gris. Guldråttan delas varje år ut till en person eller organisation som gjort en stor insats för djuren.

"För att de lyckats få allmänheten medveten om grisarnas situation på de svenska gårdarna, och de systemfel som är inbyggt i uppfödning av grisar. Deras arbete har raserat delar av den falska fasad av "världens bästa djurskydd" som så starkt omsluter svensk djuruppfödning." lyder motiveringen till priset. Alexandra Leijonhuvfud från Djurens Rätt delade ut priset med följande ord:

- Djurrättsalliansens avslöjande har vänt upp och ner på genomsnittsvenskens syn på djurskyddet här i landet. Det var många som avstod från julskinka förra året för grisarnas skull. Avslöjandet har gjort att det blivit lättare både att få stöd för förbättringar i djurskyddet, och att arbeta för mer vegomat.

Priset togs hem i hård konkurrens: övriga nominerade var EU-parlamentarikern Carl Schlyter, som var drivande i arbetet för EU-förbudet mot handel med sälprodukter och journalisten Per Hermanrud, som avslöjade verkligheten för de änkor och gäss som plockas på sitt dun.

Åtal mot Hultström är välkommet - men löser inga problem

Lena — Fri, 30 Apr 2010 00:09:23 +0200

Nu har åklagaren meddelat att Lars Hultström är formellt misstänkt för brott mot djurskyddslagen. Hultström var tidigare ordförande för Sveriges Djurbönder och är ägare till gården Blackstaby som polisanmälts av Djurrättsalliansen.

- Det vi har sett och dokumenterat vid våra fyra besök på Blackstaby är fullkomligt vidriga scener, som vem som helst själv kan se på vår hemsida. Om Hultström inte blir dömd för detta visar det bara man kan komma undan med vad som helst så länge offren bara är djur. Att han är skyldig råder det ingen tvekan om, säger Malin Gustafsson, talesperson för Djurrättsalliansen och en av de som vittnar mot Hultström.

Självklart anser Djurrättsalliansen att Hultström ska dömas för det han har gjort. Maxstraffet för brott mot djur är två års fängelse - ingenting jämfört med att leva hela sitt liv i en skitig box. Men det är viktigt att komma ihåg att även om Hultström blir dömd så löser det inga problem. Hela grisindustrin, liksom resten av köttindustrin, är utformad på ett sätt som ger maximal vinst utan hänsyn till djuren. En dom mot en enskild person förändrar inget, det som måste till är en föränding i människors syn på våra medvarelser. Grisar är inte produktionsenheter, födda för att växa så snabbt som möjligt så att de kan dödas unga. De är individer med egna intressen och behov, och de har rätt att leva sina liv på sina egna villkor.

Se bevismaterialet från Hultströms gård Blackstaby här

Kontrollerna är för hårda för bönderna - eller är det verkligheten som är för hård ...

Lena — Sat, 10 Apr 2010 15:25:22 +0200

De senaste dagarna har företrädare för grisbranchen gråtit ut i lantbrukspressen; inspektionerna har blivit för många och för hårda! Fortsätter det så här så kommer vi få lägga ner! Grisproducenternas ordförande Annika Bergman uppmanar till och med djurägarna att vägra släppa in länsstyrelsens djurskyddskontrollanter utan att ha med sin
egen besättningsveterinär som stöd. Detta är samma veterinärer, i regel från slakteriägda Svenska Djurhälsovården, som Jordbruksverket hävdar ska kunna stå för den oberoende kontrollen av sina kunder – att de av grisproducenterna anses stå helt på branchens sida säger en hel del om deras verkliga lojalitet.

Det enda vettiga som sägs i den här debatten är att om produktionen minskar måste även konsumtionen av griskött minska, om inte importen samtidigt ska öka. Vi har hela tiden sagt att ansvaret för grisarnas helvete ligger på tre parter – myndigheterna, branchen och konsumenterna. Vi är glada om vår kampanj har lett till hårdare tag från myndigheternas sida, även om det är långt ifrån tillräckligt hårt eftersom lagen ännu inte följs. Men mycket är upp till varje enskild konsument. Enligt Annika Bergman kommer 700 000 färre grisar födas upp i Sverige om ett par år. Bra, då är det upp till oss konsumenter att minska köttintaget så att dessa grisar verkligen skonas och inte bara
flyttar till andra sidan sundet. Importen är nämligen helt fri – men det är dina val också! Det är inte ofta konsumentmakt och medbestämmande är så enkelt och så konkret. Varje gång du väljer middag kan du rädda liv, en sojakorv och en vegoburgare i taget.

Konsumenter - gå inte på certifieringsfinten!

Lena — Tue, 16 Mar 2010 19:32:21 +0100

Nu har Sveriges slaktindustri slutligen presenterat sin lösning på problemet med smutsiga, instängda, uttråkade och skadade grisar som Djurrättsalliansen ingående dokumenterat - en certifiering. Det hade väl varit en sak om det på certifikatet stod: här lever grisar i en naturlig miljö, de får böka och gyttjebada, deras skador behandlas omgående och ingen dödas i förtid. Men riktigt så är inte kraven formulerade. Istället handlar punkterna om foderförvaring, skadedjursbekämpning och även något så förtroendeingivande som följande krav: Om det vid medicinering blivit kvar en avbruten injiceringsnål i djuret, ska djuret identifieras och märkas.

Det här handlar om föranmälda inspektioner som är formulerade och tolkade så att de allra, allra flesta utan problem kommer slinka igenom. Det är ett PR-trick för att kunna fortsätta producera och sälja billigt kött till godtrogna konsumenter. "Vi räknar med att det kommer att finnas några få enstaka gårdar som inte kommer att klara det" säger Hans Agné på Avelspoolen som tagit fram förslaget, till tidningen ATL. Alltså förblir hela grundproblemet olöst.

Konsument - låt dig inte luras! Det här är ett desperat försök från branchens sida att återfå ditt förtroende, vilket de själva erkänner. Grisarnas verklighet är oförändrad - golven lika hårda, luften lika tung att andas. Det enda sättet är att bojkotta produkten; djurens döda kroppar i kyldisken.

Ett lyckligt slut -Berättelsen om två riktigt glada grisar

puff — Tue, 02 Mar 2010 00:10:30 +0100

För ett tag sedan fick Djurrättsalliansen ett anonymt brev som gav oss både glädje och hopp. Tillsammans med en skiva med bilder fanns en berättelse om två små grisar som fick chansen till ett annat liv än det de fötts till. Här är berättelsen om Pulvret och Sota:
"Efter att ha läst om grisarnas situation på svenska farmer bestämde vi oss för att göra något åt saken. Vi kände oss så frustrerade över att se betonggolv och grisar som klättrade på varandra i de trånga boxarna och vi ville förändra det. Vi diskuterade saken ett tag och kom fram till att vi ville göra skillnad här och nu, inte vänta på att alla plötsligt skulle förstå.

Helst av allt ville vi försöka hjälpa några av grisarna ut, ge dem en chans att leva sina liv så som vi tror att alla grisar vill leva. Att ge dem livet de aldrig fått och visa för alla vilka fantastiska djur de är. Vi hörde oss för bland vänner vi litade på och en bekant berättade att hon kunde ta hand om två grisar, om vi bara kunde få ut dem därifrån. Glada över att kunna ge i alla fall några av djuren en framtid nappade vi på erbjudandet. Vi började planera vår räddningsaktion, det var mycket som var nytt för oss och vi hade mycket att ordna innan det var dags. Skyddsdräkter och munskydd köptes in och vi slog upp gula sidorna på internet för att hitta en lämplig farm i närheten. Men hur väljer man?

Det fanns så många och flera av dem stod listade som ”smågrisuppfödning”. Till slut lyckades vi välja en, det var en gård som fått besök av Djurrättsalliansen och vi hade sett bilder inifrån stället. Det var lika miserabelt i verkligheten. Gården var en riktig industrifarm med flera stora rum fulla av smågrisar. I andra avdelningar hölls de större grisarna som snart skulle gå till slakt. När vi gick förbi dem kunde vi inte låta bli att kika in genom fönstret. Där trängdes de i sina små boxar, deras ben var skitiga av avföring och vi kunde inte se någon halm nånstans. Med en klump i magen gick vi vidare till smågrisarna. Vi visste att flera tusen grisar skulle dö i Sverige när solen gick upp men i natt skulle i alla fall två få slippa undan. Väl inne hos smågrisarna växte vanmakten i mig. Hur väljer man vem som ska leva och vem som ska dö?
Hundratals små nosar vändes mot oss när vi gick förbi dem i gången, nyfikna smågrisar undrade vad vi gjorde där. I femte boxen på vänster sida bråkade de stressade grisarna med varandra och en av dem verkade mobbad. Hans sargade öron hängde ner och han höll sig hela tiden vid väggen för att försöka komma undan sina stressade boxkamrater. Han hade en svart fläck på nosen och blodiga öron och jag visste direkt att han skulle följa med oss därifrån. Vi gick in i boxen och satte oss ner på huk. Direkt kom de nyfikna grisarna fram till oss och började undersöka vad vi höll på med. De nafsade i skoskydd, drog i skyddskläder och nosade på våra händer. Tio busiga grisar blir snabbt till ett virrvarr av blöta trynen och vi kunde inte hålla oss för skratt. De här små rackarna såg ut att inte vilja något annat i livet än att hitta på hyss och så fort de fick chansen att göra något så tog de den. Det var som att sitta i valplådan, med små ungar som kravlade på varandra, nosade och bet lite i en men skillnaden var att de här ville ingen någonting gott. De skulle inte komma till människor som brydde sig om dem, de skulle inte få någon omsorg eller chans att leva sina värdefulla liv. De var födda för ett enda syfte, att dö och de skulle inte ens överleva sin barndom.
Vi märkte ganska snabbt att det fanns en gris i boxen som verkade komma bra överens med den lille mobbade. Han höll sig ofta nära men var snarare omvårdande i sitt sätt än deltog i någon mobbning. Vi satte på dem de koppel vi tagit med och lyfte upp dem i famnen. Så började den långa promenaden till bilen. Det var skönt att ha en säkerhetslina ifall de skulle sprattla sig loss men de höll sig rätt stilla i famnen. Färden gick över elstängsel och genom kohagar och när vi väl kom fram till bilen var mina armar helt slut. Insvepta i handdukar såg de ut som små spöken och när vi öppnade hundburen i bilen fann de sig snabbt till rätta. När vi stannade till på en mack för att ge dem vatten sov de bredvid varandra och man kunde höra en liten snarkning från bagageutrymmet. När vi väl kom fram och hade burit in dem till sitt nya hem var det svårt att hålla tillbaks tårarna. De tog ett par första osäkra steg ut i halmen men de glömde snabbt bort att de aldrig känt annat än betong under fötterna. De lekte i morgonljuset och det gick inte att ta miste på deras glädje. De sprang efter varandra, busade och snubblade runt i halmen. Försiktigt och lite misstänksamt nosade de på äppelbitarna jag försökte ge dem. De hade så mycket framför sig, de skulle för första gången i sitt liv få smaka något annat torrt fodermjöl, de skulle få böka i jorden i sin hage på gården, de skulle få leka tafatt och busa med hundarna och de skulle få ligga och lata sig i skuggan under ett träd när sommaren kom.

Vi kallar dem för Pulvret och Sota och även om jag inte träffar dem varje dag så vet jag att jag alltid kommer att bära med mig dem i mitt hjärta. Mitt liv förändrades den dagen då min vän frågade om vi inte skulle ta och göra något åt saken. Vi valde att ingripa, att förhindra något fruktansvärt. Vi gjorde det som allt sunt förnuft sa åt oss att göra -rädda livet på de plågade små djuren. Det är ett beslut som jag aldrig någonsin kommer att ångra."

{gallery}friagrisar{/gallery}

Slakteribilder stoppade

Lena — Tue, 02 Feb 2010 13:06:39 +0100

När fotoutställningen Walls of Glass, med bilder från ett svenskt slakteri, skulle visas på biblioteket i Umeå satte kommunen stopp. Motiveringen är att barn inte kan hantera att se hur slakten går till. Samma sag serverades blodpudding i skolmatsalen intill. Barnen kan alltså serveras blod på tallriken, men inte på bild.

Läs mer på Studio Etts hemsida

Djurrättsalliansen vittnar mot Hultström

Lena — Mon, 25 Jan 2010 09:39:02 +0100

Djurrättsalliansen har beslutat att välja ut en rättegång att vittna i, nämligen den mot Lars Hultström och gården Blackstaby. Blackstaby har vi besökt fyra gånger, vilket är mer än de flesta andra gårdar, och vi har flera timmar filmmaterial och hundratals foton därifrån. Materialet, som har skickats till polisen men som vem som helst kan ta del av här på vår hemsida, talar för sig själv. Men för att verkligen låta det här prövas av en domstol, och ge ett prejudikat till framtida rättegångar, kommer vi också ställa upp med två vittnen som kan berätta om sina besök på gården.

Det blir intressant att se om domstolen kommer slå fast att det faktiskt är brottsligt att inte förse sina grisar med tillräckligt med strö, eller ge dem utlopp för sina naturliga beteenden. I så fall skulle det rimligtvis leda till stora förändringar på landets alla grisgårdar framöver. Om domstolen kommer till en annan slutsats inställer sig frågan vad djurskyddslagen egentligen är värd.

Vi har anmält 92 grisgårdar till polisen. Det har vi gjort därför att ingen av dem lever upp till djurskyddslagens krav. Problemet är bara att de flesta svenska gårdar ser ut på det sättet. Många av lagbrotten är sanktionerade av näringen själv, av myndigheter och kontrollorgan som ser mellan fingrarna eller står hjälplösa inför ett kollektiv som helt struntar i reglerna. Vi vet att om vi anmält bara en enstaka av de här gårdarna hade det inte ens inletts någon förundersökning, brotten är så vanliga och så förminskade. Vårt mål är inte heller att peka ut enskilda grisfarmare. Men genom att anmäla dem alla på en gång har vi lyckats visa hur en hel näring systematiskt bryter mot lagen.

Om våra vittnesmål i polisutredningarna

Lena — Thu, 21 Jan 2010 17:55:50 +0100

Den 23 november polisanmälde Djurrättsalliansen alla de gårdar där vi hittat brott mot djurskyddslagen. För att polisen ska ha så bra underlag som möjligt att arbeta utifrån har vi lämnat bevismaterial i form av oredigerade filmer och högupplösta foton från alla gårdar vi har besökt. Det borde räcka som underlag för en brottsutredning, i och med att bilderna ofta visar inredningsdetaljer, öronbrickor etc som gör att man kan fastställa att de är tagna på just den platsen. Vår utgångspunkt har varit att inget annat vittnesmål borde kunna väga lika tungt som fotodokumentation. Vi står bakom anmälningarna som organisation, och vi bekräftar giltigheten hos materialet.

Däremot har vi sedan tidigare tagit beslutet att vi inte vill lämna ut de enskilda personer som besökt respektive gård. Vi har all anledning att vilja skydda våra researchers identitet, inte minst för att de ska kunna fortsätta sitt arbete. Om det nu blir så att polisutredningarna inte kan gå vidare utan att fysiska personer framträder i rättegångarna så kommer vi att få omvärdera det här beslutet.

Vi kommer göra det som vi tror gagnar djuren mest i det långa loppet.

Grisvanvård ett internationellt problem

Lena — Thu, 21 Jan 2010 15:47:53 +0100

Den brittiska djurskyddsorganisationen Compassion in World Farming har i en mycket omfattande undersökning filmat och fotograferad förhållandena för grisar i flera europeiska länder under ett och ett halvt år. Undersökningen visar, föga förvånande, att det inte är mycket bättre ute i Europa än vi sett att det är här i Sverige.

Danmark, Tyskland, Nederländerna och Storbritannien, som alla försöker profilera sig som länder med gott djurskydd, är med i undersökningen och resultatet är mycket nedslående.

Ta del av undersökningen här (engelska)

Lagbrott bekräftade även i Sörmland

Lena — Wed, 30 Dec 2009 11:14:53 +0100

Förutom de lagbrott som statliga inspektörer upptäckt i Västerbotten, Östergötland och Uppland, samt nu senast i Halland, har inspektioner som utförts tack vare våra avslöjanden nu lett till anmärkningar i Södermanland. Trots att bönderna haft över en månad på sig att förbereda sig på inspektioner, och kolla upp gällande lagstiftning, hittade inspektörerna precis som Djurrättsalliansen brist på strö, dålig luftkvalitet och fixerade suggor på flera av gårdarna, rapporterar Södermanlands Nyheter. Bönderna hänvisar till att de inte vetat att det var förbjudet att låsa fast suggor med fixeringsgrindar. Var har de hållit hus den senaste månaden?

inspektörer sam

Besiktningsveterinär inte förvånad över våra bilder

Lena — Sat, 26 Dec 2009 14:02:56 +0100

Före detta slakteriveterinären Gabriele Meurer, som väckte stor uppståndelse 2001 då hon smygfilmade djurhanteringen på transporter och slakterier, är inte förvånad över Djurrättsalliansens bilder. Däremot beklagar hon att den uppståndelse och avsmak som sådana här avslöjanden väcker ofta är så kortlivad.

- Jag kan inte förstå folk som säger "åh, djurbehandlingen på slakterierna var så fruktansvärd att jag inte orkade titta" och som i nästa veva går och köper kött i affären utan att tänka efter. Jag tycker att en sådan konsument är lika skyldig till djurplågeriet som gårdarna eller slakteriet, säger Gabriele Meurer dagen före julafton till Lokaltidningen Oskarshamn.

En del av Gabrieles filmer finns på Youtube, bland annat den här:
{loadposition gabriele}

Pigmans önskelista

Lena — Tue, 22 Dec 2009 17:35:08 +0100

Det har varit en intensiv månad för Pigman. Sedan den där dagen då han vann friheten har han ägnat dag och natt åt att arbeta för Sveriges grisar. Nu närmar det sig jul och Pigman undrar om det kanske finns snälla människor där ute som har en och annan grej över?

Här är Pigmans önskelista, å Djurrättsalliansens vägnar:

En dator
Kuvert, C4 och C5
Digital videokamera
Digital stillbildskamera
En GPS
En bil
Digital diktafon
Ohålat A4-papper, färgat och ofärgat
Pennor
En skrivare
En projektor
Frimärken i alla valörer
Kärleksfulla hem till hönor, katter, kaniner, m.fl. som behöver omplaceras
En gård som kan användas som djurhem för omplacerade djur

Pigman tackar för allt stöd som människor över hela Sverige har visat honom och hans kamrater. Han håller samtidigt en tyst minut för alla de grisar som slutat sina dagar i förtid och vars kroppar nu tuggas på julborden. Pigman och många med honom kommer att arbeta oförtrutet till dess att inga grisar längre behöver lida och dö i djurfabrikerna.

God jul!

Djurrättsalliansen bjuder på vegoskinka

Lena — Mon, 21 Dec 2009 20:56:54 +0100

Djurrättsalliansengrupper i hela landet har under den senaste veckan synts på stan och utanför matbutiker för att påminna om grisarnas situation och bjuda på supergod veganskinka.

Skinkan finns att köpa på Astrid och Aporna i Malmö och på Goodstore i Stockholm. Den har också funnits på Gröna Boden i Göteborg och Orangia Livs i Örebro, men är nu slutsåld.

{gallery}nyheter/skinka{/gallery}

Allvarliga djurskyddsbrott upptäckta i Halland

Lena — Fri, 18 Dec 2009 20:24:05 +0100

Flera mycket allvarliga djurskyddsbrott har upptäckts vid föranmälda kontroller på grisgårdar i Halland (och det är inte första gången). Enligt tidningen Land Lantbruk hittades följande brister bland 31 besökta gårdar:

"På sex gårdar fanns sjuka och skadade grisar som inte hade fått nödvändig vård, på fem gårdar hade inte alla grisar fri tillgång till vatten, fyra gårdar saknade helt spår av strömedel hos djuren. På tre gårdar hade suggorna inte tillgång till strömedel för bobyggnadsbeteende, tre gårdar hade påtagligt gödselförorenade liggytor, en gård hade förtäckta lagårdsfönster, en gård kastrerade smågrisar äldre än 7 dagar utan bedövning, en djurhållare klippte tänderna på smågrisar med tång."

Länsstyrelsens inspektörer ska också ha hittat en sugga som haft födselsvårigheter i två dygn utan att få hjälp, och en sugga med stora liggsår som kultingarna åt ur. Det här är fruktansvärt, men det är inte förvånande. Liggsår är en effekt av hur grisuppfödningen ser ut idag, med hårda halmlösa golv, och en studie utförd av Svenska Pig visar att var tredje svensk sugga lider av dem.

Poliser och djurskyddsinspektörer hittar brister på besökta gårdar

Lena — Tue, 15 Dec 2009 11:00:32 +0100

Nu har inte bara Svenska Djurhälsovården, utan även mer oberoende djurskyddsinspektörer, veterinärer och poliser besökt en del av de gårdar vi anmält. Trots att ägarna nu haft gott om tid att städa, och man tycker att de borde haft vett att slänga in lite mer halm i boxarna, har man hittat en hel del brister.

"Brist på strö är vanligt. Det är allt på en skala från ingenting till för lite" berättar en djurskyddsinspektör i Västerbotten. I Östergötland har man besökt en gård och hittat brister i hanteringen av sjuka grisar. I Uppland har man hittat allvarliga brister på den gård som besökts.

Djurrättsalliansen får årets ProVoka-pris för Ett liv som gris

Djurrättsalliansen — Mon, 14 Dec 2009 12:23:40 +0100

Årets Provoka-pris, ett pris till bästa provokation "i syfte att förbättra samhället till det bättre", går i år till Djurrättsalliansen för vår kampanj Ett liv som gris. En av prisutdelarna, Birger Schlaug, ger följande motivering på sin blogg: "För ett lysande, kyligt och långsiktigt arbete - utan inslag av våld - som upplyst och påverkat samhälle, bransch och politiker på ett sätt som medier och myndigheter misslyckats med, eller kanske inte ens ville."

Birger Schlaug har även tidigare bloggat om avslöjandet om den svenska grisindustrin. Bland annat nämner han hur det ingår för köttbranschen och politikerna att spela förvånade - men att det i själva verket snarast är avslöjandet som är det ledsamma i deras ögon, inte djurens situation.

Köpta veterinärer ser vad de har betalt för att se

Lena — Thu, 10 Dec 2009 22:08:35 +0100

Visst visste vi att grisfarmare är bra på att städa när det kniper. Men när veterinärerna på Svenska Djurhälsovården, ägda av bland annat Scan, besökte 84 gårdar av dem vi granskat hade man bara anmärkningar på sex av dem. Precis som i vår undersökning var det vanligaste felet för lite strömedel, men det är tydligt att våra referensramar skiljer sig ordentligt åt på den punkten. För även om Sveriges grisbönder med största säkerhet har plockat bort döda och skadade djur och skrapat bort de värsta gödselagren i boxarna, är det svårt att tro att det numera är så välhalmat på alla dessa gårdar att lagkravet efterlevs. Svensk lag kräver nämligen att "strömedel till grisar ska ha sådana egenskaper samt ges i sådan mängd att grisarnas sysselsättningsbehov och komfortbehov tillgodoses." Våra bilder visar ytterst få gårdar där det kriteriet kan anses vara uppfyllt.

Har veterinärerna i fråga läst lagtexten? Kontroll av djurskyddslagen är inte en särskilt stor del i veterinärutbildningen, och djurskydd är knappast en hjärtefråga för de veterinärer som jobbar på Svenska Djurhälsovården. Där är det lönsamhet åt ägare och kunder som står i fokus, och det är inget man hymlar med.

LRF tiger för att slippa strängare lagar

Lena — Thu, 10 Dec 2009 21:51:50 +0100

Lantbrukarnas Riksförbund har legat relativt lågt under de senaste veckornas grisdiskussioner. Anledningen, berättar ordförande Lars-Göran Pettersson idag för lantbrukstidningen ATL, är att man är rädd för att den nya djurskyddslagen skulle ställa högre krav på näringen:

"- Annars hade mediestormen fortsatt längre tid. Det hade kunnat trigga politiker att ge tilläggsdirektiv till djurskyddsutredningen och andra opinionsbildare hade kanske lagt sig i."

Djurrättsalliansen uppmanar politiker och opinionsbildare att ta Lars-Göran på orden och lägga sig i. Grisarnas situation angår alla, och ska inte kunna tystas ner så lätt.

Läs LRF:s hemliga brev till medlemmarna

Läs hela artikeln i ATL