Det blir intressant att se om domstolen kommer slå fast att det faktiskt är brottsligt att inte förse sina grisar med tillräckligt med strö, eller ge dem utlopp för sina naturliga beteenden. I så fall skulle det rimligtvis leda till stora förändringar på landets alla grisgårdar framöver. Om domstolen kommer till en annan slutsats inställer sig frågan vad djurskyddslagen egentligen är värd. 

Vi har anmält 92 grisgårdar till polisen. Det har vi gjort därför att ingen av dem lever upp till djurskyddslagens krav. Problemet är bara att de flesta svenska gårdar ser ut på det sättet. Många av lagbrotten är sanktionerade av näringen själv, av myndigheter och kontrollorgan som ser mellan fingrarna eller står hjälplösa inför ett kollektiv som helt struntar i reglerna. Vi vet att om vi anmält bara en enstaka av de här gårdarna hade det inte ens inletts någon förundersökning, brotten är så vanliga och så förminskade. Vårt mål är inte heller att peka ut enskilda grisfarmare. Men genom att anmäla dem alla på en gång har vi lyckats visa hur en hel näring systematiskt bryter mot lagen.

Däremot har vi sedan tidigare tagit beslutet att vi inte vill lämna ut de enskilda personer som besökt respektive gård. Vi har all anledning att vilja skydda våra researchers identitet, inte minst för att de ska kunna fortsätta sitt arbete. Om det nu blir så att polisutredningarna inte kan gå vidare utan att fysiska personer framträder i rättegångarna så kommer vi att få omvärdera det här beslutet.

Vi kommer göra det som vi tror gagnar djuren mest i det långa loppet.

Danmark, Tyskland, Nederländerna och Storbritannien, som alla försöker profilera sig som länder med gott djurskydd, är med i undersökningen och resultatet är mycket nedslående.

Ta del av undersökningen här (engelska)

- Jag kan inte förstå folk som säger "åh, djurbehandlingen på slakterierna var så fruktansvärd att jag inte orkade titta" och som i nästa veva går och köper kött i affären utan att tänka efter. Jag tycker att en sådan konsument är lika skyldig till djurplågeriet som gårdarna eller slakteriet, säger Gabriele Meurer dagen före julafton till Lokaltidningen Oskarshamn.

En del av Gabrieles filmer finns på Youtube, bland annat den här:
{loadposition gabriele}

Här är Pigmans önskelista, å Djurrättsalliansens vägnar:

• En dator
• Kuvert, C4 och C5
• Digital videokamera
• Digital stillbildskamera
• En GPS
• En bil
• Digital diktafon
• Ohålat A4-papper, färgat och ofärgat
• Pennor
• En skrivare
• En projektor
• Frimärken i alla valörer
• Kärleksfulla hem till hönor, katter, kaniner, m.fl. som behöver omplaceras
• En gård som kan användas som djurhem för omplacerade djur

Pigman tackar för allt stöd som människor över hela Sverige har visat honom och hans kamrater. Han håller samtidigt en tyst minut för alla de grisar som slutat sina dagar i förtid och vars kroppar nu tuggas på julborden. Pigman och många med honom kommer att arbeta oförtrutet till dess att inga grisar längre behöver lida och dö i djurfabrikerna.

God jul!

"Brist på strö är vanligt. Det är allt på en skala från ingenting till för lite" berättar en djurskyddsinspektör i Västerbotten. I Östergötland har man besökt en gård och hittat brister i hanteringen av sjuka grisar.  I Uppland har man hittat allvarliga brister på den gård som besökts.

Birger Schlaug har även tidigare bloggat om avslöjandet om den svenska grisindustrin. Bland annat nämner han hur det ingår för köttbranschen och politikerna att spela förvånade - men att det i själva verket snarast är avslöjandet som är det ledsamma i deras ögon, inte djurens situation.

"- Annars hade mediestormen fortsatt längre tid. Det hade kunnat trigga politiker att ge tilläggsdirektiv till djurskyddsutredningen och andra opinionsbildare hade kanske lagt sig i."

Djurrättsalliansen uppmanar politiker och opinionsbildare att ta Lars-Göran på orden och lägga sig i. Grisarnas situation angår alla, och ska inte kunna tystas ner så lätt.

Läs LRF:s hemliga brev till medlemmarna

Läs hela artikeln i ATL

Många debattörer undrade varför vi i Djurrättsalliansen väntade med vår polisanmälan. Erfarenheterna från Finland lär dock upprepas även i Sverige; detta visar återigen att man som konsument inte kan sätta sin tillit till politikerna och näringslivet när det gäller djurens välfärd. Vår lösning på problemet är inte fler urvattnade lagar, utan att helt enkelt lära sig laga vegetariskt.

Fem stycken för 65 kr, eller tio för 120 kr (inklusive porto) på plusgiro: 42 54 11-6.

"Eskil Erlandsson tar i sitt anförande upp tre åtgärder som han har vidtagit. Han har bjudit in branschen. Man kan undra varför. Finns det någon bransch som är så välrepresenterad på något departement som jordbruksbranschen på Jordbruksdepartementet? Jag tvivlar på det. Jag tror att ungefär varannan medarbetare till Eskil Erlandsson kommer från jordbruksbranschen. Det hade varit bättre att ta ett varv i korridoren och fråga vad de tycker."

Lite senare fortsätter samma talare:
"Bengt-Anders Johansson, Moderaterna, har med sin politik halverat antalet kontroller i många län. Sedan har han mage att stå här i kammaren och hävda att djurskyddsorganisationer ska anmäla missförhållanden. Nej, moderater och Bengt-Anders Johansson, det är djurskyddsinspektörer som ska upprätthålla djurskyddslagen, inte djurskyddsorganisationer. Alliansen kan inte smita från sitt ansvar för den halverade djurskyddskontrollen genom att skylla på djurskyddsorganisationerna."

Läs mer om Djurrättsalliansens syn på debatten här
Hela debatten finns att läsa här
Ett radioklipp från debatten

För det första: många av de gårdar vi dokumenterat och polisanmält har haft veterinärer på besök de senaste åren. Till dessa hör Lars Hultströms gård Blackstaby – där grisar sågs äta på andra döda grisar, där det rådde en total avsaknad av strö och där många djur var sjuka och till synes obehandlade. Det har varit veterinärer där. Men de har inte anmält förhållandena. De har heller inte filmat djurens situation för att få till stånd en debatt och verklig förändring. Istället har de gjort tvärtom: de har tagit grisuppfödarnas parti i media och försökt släta över missförhållandena. Om fler av Sveriges veterinärer vågade tala, om de inte var så intimt ekonomiskt och karriärmässigt förknippade med djurindustrin, om de hade gjort sitt jobb med djurens välfärd för ögonen – då hade Djurrättsalliansens avslöjanden kanske inte behövts.

För det andra: självklart skulle det känts bättre att anmäla förhållandena. Ingen djurvän går från en slaktsvinsuppfödning oberörd. Men vilka konsekvenser skulle ett sådant agerande få? Det borde vara uppenbart även för Johan Beck-Friis, informationschef på Sveriges veterinärförbund, att om vi hade anmält den första farmen vi besökte så skulle vi inte kunnat dokumentera några fler. Och då skulle djuren likväl lämnats till sitt öde.  Vi hittade brott mot djurskyddslagen på över nittio av de hundra besökta - slumpmässigt utvalda - gårdarna. Det är ett oerhört starkt underlag för att säga någonting om helheten i produktionen. Det stod tidigt klart för oss att detta inte är avvikelser - det är en av samhället accepterad norm. Grisar lever i sin avföring. De saknar strö. De står tio stycken på nio kvadratmeter. Djurskyddslagen tas inte på allvar i Sverige - varken dess portalparagrafer eller detaljföreskrifter. Grisfarmernas agerande är mer eller mindre lagligt – men likväl accepterat. Detta bekräftas inte minst av de utredningar som snabbt gjordes efter bilderna fått medial uppmärksamhet och som konstaterade att lugnet råder.  

För det tredje: att anmäla en typ av djuruppfödning som har samhällets godkännande är en osäker väg att gå. Djurrättsalliansens aktiva har oräkneliga gånger anmält missförhållanden på djurfarmer till ansvariga myndigheter. I ytterst få fall har detta lett till några konsekvenser för varken djuren eller ägaren till farmen. Värt att konstatera är även att en djurhållare som döms till fängelse för brott mot djurskyddslagen får behålla sina djur. För att det skulle finnas ett ökat tryck på en ordentlig utredning och prioritering av brotten valde vi att anmäla de över nittio gårdarna i samband med den mediala uppmärksamheten. Återstår att se om de grisar som nu står instängda på dessa gårdar kommer att märka någon skillnad.

Vårt arbete hade ett preventivt syfte. Att låta avslöjandet stanna vid anmälan av en gård hade i vårt tycke varit ansvarslöst – när grisarna på granngården plågas lika mycket. Förhoppningsvis kan Djurrättsalliansens utredning leda till ett ifrågasättande av förhållanden för grisar i Sverige och på så sätt nå en verklig förändring för djuren.

Läs hela artikeln här